Previous: - Ehm..jo. Ni vet ju att jag var i England ett tag. Hon kollade nervöst på mig och John och våra blickar blev allt mer spända och oroliga.
- Jo, nu är det så att..ehm. Hon tittade ner i bordet och avbröt sig själv.
- Mamma, vad är det? John kollade oroligt på henne medans han sa orden.
- Jo..jag har träffat någon.

Juliette's perspektiv: Jag tog sakta in orden hon just sagt och jag såg hur John's hand sakta gled ur mammas. Jag svalde ett antal gånger och mamma kollade varannan gång på mig och varannan på John samtidigt som hon mumlade något som lät som ett förlåt. John reagerade och greppade tag om mammas hand igen och log.
- Mamma, du behöver inte säga förlåt. Ja vi är väldigt chockade. John nickade mot mig. Men vi vill ju att du ska ha det bra, eller hur? John kollade en än gång på mig.
Det var då som jag insåg att jag kommit tillbaka med fötterna på jorden. Jag tog tag om mammas andra hand samtidigt som jag viskade fram.
- Alltid. Mamma's ögon började tåras.
- Men sluta nu hörni! Hon tog tag om våra nackar och kysste först John i pannan och sedan mig.
Jag ville självklart ha detaljer om mamma's nya kille, men jag var för rädd för att fråga. Sedan pappa lämnat henne och flyttat tillbaka till LA ville jag också vara säker på att jag kunde lita på honom. Att vi alla kunde lita på honom.

 
Det var tyst i korridoren när jag små sprang igenom den. Jag hade alltid hatat att komma försent och jag mådde inte bättre av att vara mycket väl medveten om att vi skulle ha Caroline i engelska. Jag tog ett djupt andetag och drog ner handtaget.
- Åh hej Juliette, vad kul att även du ville delta i denna lektion. Caroline kollade på mig sarkastiskt och jag gick och satte mig med rodnade kinder brevid Amy som spärrade upp ögonen mot mig och himlade med dem samtidigt som hon smått pekade på Caroline som nu skrev upp regelbundna verb på tavlan.

Lektionen tog sitt slut och jag och Amy började gå emot spanskan som vi skulle ha tillsammans med Nathan som just varit på möte med de som skulle åka till England. Vi satt utanför spanskan när vi såg Nathan komma gående emot oss. Amy ställde sig genast upp medans jag knappt orkade röra mig.
- Hur var det,? Vad sa dom? Amy kollade med en nyfiken blick på honom medan Nathan ignorerade hennes blick och hjälpte mig upp istället.
- Det var bra. Men man får knappt ha med sig någonting som är flytande, max 50 ml.
- Då kan du inte ta med dig ditt vax då, vad synd. Amy kollade med ett flin på honom och han nickade emot henne med en grimas. 

Skoldagen tog sitt slut och jag stod vid skåpet för att lämna tillbaka kemi-boken då min mobil började vibrera i fickan. Jag plockade upp den och rörde skärmen med fingret för att svara.
- ”Ja hej, det är Julitette.”
- ”Jo hej. Vem sa du att du var?”
- ”Juliette, vem är det här?”
- ”Jag är Maxwell Davis och jag är din bror's doktor här på US Hospital.” Jag kände att paniken började smått krypa inom mig och jag svalde innan jag nästan viskade ut orden.
- ”Vad har hänt?”
- ”Om du har möjlighet att komma hit så fort som du kan så pratar vi om det här när du kommer fram”
- ”Okej.” Jag klickade av honom och började så fort jag kunde stänga skåpet och ta mig ur skolan. 



Jag hörde bakom mig hur Amy's och Nathan's röster skrek efter mig men jag stannade inte utan fortsatte att springa emot bussen som skulle ta mig till min bror. Min bror som betyder så mycket för mig, som alltid har funnits hemma med mig och tagit hand om mig i mina värsta lägen. Bussresan blev längre en vanligt. En resa som ska ha tagit 17 minuter kändes som 4 timmar. Bussen stannade till slut vid sjukhusets hållplats och jag började oroligt gå emot de automatiska dörrarna i bestämda steg. Jag var inne. Det var kallt och ljust i vartenda hörn. Det luktade som fönsterputs. Jag gick fram till disken och frågande med en skakig röst.
- Var ligger Nathan Scott någonstans?

______________________________________________________________________________________
Sådär fjärde kapitlet ute nu också! Med lite drama. Jag kan tänka mig att ni tycker att novellen är lite tråkigt just nu men den kommer bli mycket bättre snart när killarna kommer in. ;) Tack för alla kommentarer, ni är undebara! Question Of The Day: Vem tror ni skulle passa bäst med Juliette (av killarna)?